Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi

Det är himla bra med lång restid till jobbet ibland. Men härom dagen lyckades jag lämna lägenheten utan vare sig bok eller hörlurar. Inte alls himla bra.
Vad som helst är bättre än Metro, tänkte jag och i vild panik kastade jag mig in på Pocket shop och slet åt mig en intagande rosa bok sekunderna innan pendeltåget avgick. Så sjönk jag ner på mitt säte (och skam sägandes lade upp fötterna på sätet framför) och började läsa.
Först gjorde boken mig arg. Hela den här myten om mödomshinnan som min kompis och jag upprört diskuterat precis dagarna innan fyllde sidorna. Varför, varför tror annars så upplysta människor fortfarande att det är något som måste spräckas och som kan återställas med operation?
Fiona i den här rosa boken bestämmer sig för att ta sin egen oskuld. Hon går metodiskt tillväga och införskaffar glid- och bedövningsmedel och en dildo. Men det kommer inget blod. Hon känner sig snuvad på mödomshinnan och kontaktar en på området verksam kirurg. Han livnär sig  på att återställa kvinnors mödomshinnor. (Som alltså inte finns. Jag blir arg igen nu märker jag.)
 Han är också Fionas barndomskamrat som hon inte träffat sen han blev satt på ungsomsanstalt för en olycksalig eldincident på high school. Och nu kan jag inte vara arg längre för den här karln är den mest förtjusande psykopat jag träffat sen Dexter. Sean är snygg, cool och har en underbar jargong. Plus att han är helt störd. Klart jag faller.
Jag hetsläste boken hela vägen till jobbet, på lunchen och på väg hem och sen var den slut. Där har Dexter fördelen i att vara i flera, flera säsonger men blir aldrig så här rolig. För det här är en oslagbar romantisk komedi, om än något svart och morbid. Sean och Fiona är det par jag hoppades att Dexter och Lumen kunde bli om deras manusförfattare var på bättre humör. För likheterna är många; Fiona undanröjer folk för att klara sig ur knipor eller för att hämnas oförrätter, Sean för att han älskar det och inte kan låta bli.
Jag föll ohejdat för Sean men Fiona tycker jag faktiskt inte om. Och det är bra. Hon är verkligen motsatsen till gulliga, väna Hello Kitty, katten utan klor och tänder. Jag gillar Fionas kliniska och distanserade sätt. Hon är cool. Och väldigt obehaglig. Förutom den här vanföreställningen om sin mödomshinna är hon en sann förebild.