Varma kroppar av Isaac Marion

Härom dagen låg jag till sängs med zombies. I dubbel bemärkelse. Dels hade jag två, små sjuka barn som rörde sig zombielikt mellan säng och soffa och emellanåt ropade - inte "brains" men likväl "vatten" med ungefär samma kraxiga stämma.
Dels så läste jag zombiebok. Det är en hobby jag har. Jag är oerhört svag för dystopier nämligen. Ni vet, hela världen som vi känner den har gått under och några få överlevande människor kämpar för sin överlevnad. Hotet kan vara vampyrer som i Legend, eller zombies som i Fienden. Det spelar egentligen inte så stor roll. Bara det är ett riktigt skrämmande.
 I härom dagens bok, Varma kroppar är det zombies. Inget nytt under solen, tänker du. Men ganska nytt ändå.  Huvudpersonen är nämligen en zombie, R och de överlevande människorna ser man ur zombie-perspektiv.
R dog för inte så länge sedan och ser därför inte alltför risig ut. Han kan också fortfarande tala någorlunda bra. R är över huvud taget en ganska annorlunda zombie. Han reflekterar över somliga saker, som att han inte minns vad han heter eller någonting från när han levde. Och han har nästan en kamratrelation med zombien M. Men han ifrågasätter inte varför han måste äta människors hjärnor. Han bara gör det. Under själva hjärnslafsandet (som beskrivs ganska grafiskt) tar zombiesarna del av människans tankar, minnen och känslor. En dag tar R del av Perrys. Och efter att ha sett Perrys flickvän Julie med Perrys ögon ser han henne plötsligt som en person och ärver på något sätt Perrys förälskelse.  Han räddar henne undan de andra och tar henne med sig hem för att skydda henne. Sakta växer en vänskap fram dem emellan och R blir alltmer mänsklig. Det hela blir en himla fin kärlekshistoria samtidigt som det är mycket blod och hjärnsubstans och äckel och det är en himla fin kombo!