Den här boken har jag köpt två gånger. Jag köpte den efter att ha läst bra saker om den på ganska många bloggar. Men när vi väl hade kommit hem, boken och jag kändes den inte alls som min typ. Omslaget var för romantiskt, baksidestexten frånstötande larvig och jag var till slut tvungen att lämna tillbaka den till affären. Men de positiva omdömena fortsatte att fylla min feed och jag bestämde mig att ge boken en chans till. Jag tänkte att det är ju insidan som räknas och ignorerade det fåniga omslaget. Jag köpte den en gång till och började läsa. Jag läste och åt påskgodis och njöt av att vara hemma och ha världens skönaste pyjamas på mig hela dagen och att inte behöva göra något annat än att läsa och äta godis. Och som sådan läsning var boken perfekt. Den var lagom gripande och lagom välskriven och jag är glad att jag gav den en chans till. För jag tyckte om den. Historien om den lilla flickan med anknytningsproblem som växer upp och blir en mamma med anknytningsproblem är väldigt drabbande.
Jag fick ont i magen och längtade ihjäl mig efter mina barn och ville inget hellre än att krama dem så hårt jag kan. Och knyta an som fan! Men omslaget. Kan vi prata om det? Och det här är med att huvudpersoner prompt måste vara så himla vackra. Även som hemlösa med sjaviga kläder och otvättat hår. Men om man köper det orealistiska i det och att den fantastiska mannen Grant bara väntar troget på att Victoria skall lära sig anknyta får man en helt ok roman. Och en helt ok roman är aldrig fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar